Grankulla samskola

Det finns en anekdot som berättar om hur Grankulla Samskola grundades: fru Louise Lybeck, nyinflyttad på Vallmogård tillsammans med sin man och sina barn träffade Aktiebolaget Grankullas verkställande direktör Janne Thurman. Fru Lybeck konstaterade att visst var Grankulla ett trivsamt samhälle men nog var det besvärligt då det inte fanns en skola på orten. Till detta lär Janne Thurman ha svarat ”men snälla fru Lybeck, grunda en skola”. Sagt och gjort, Louise Lybeck satte i gång tillsammans med några andra driftiga damer och den 16.9.1907 kunde de första elva eleverna börja sin skolgång. För att få ett nödigt startkapital grundades ett skolaktiebolag, som dock hade vissa svårigheter i att få aktierna sålda. Dagmar Neovius, en annan av de driftiga kvinnorna, vädjade bl.a. med följande text till de presumtiva aktietecknarna: ”hur skall väl inte livet gestalta sig för dem som redan som barn varit utsatta för alla dessa olikartade hetsande och nervretande inflytelser i form af gatulif, nöjen m.m.” Därför skulle en skola i lugn lantlig miljö kunna hjälpa de unga att växa upp till harmoniska individer!”

 Janne Thurman

Under de första åren verkade skolan i hyrda lokaliteter i änkefru Holmqvists villa i närheten av stationen. Då elevantalet såg ut att växa, bestämde man sig för ett eget skolhus. Skolaktiebolaget omändrades till Grankulla skolförening och denna började nu förverkliga drömmen. Aktiebolaget Grankulla donerade en tomt vid Stationsvägen och ett skolhus med en sal, tre klassrum och en lärarskrubb(!) kunde byggas och tas i bruk hösten 1909. Det första skolhuset är idag en del av ungdomsgården, även benämnt Röda ladan. Det är frågan om den äldsta delen, som vetter mot Stationsvägen. Med åren som gick växte skolan och an efter byggdes skolhuset till. Men då inte heller huset efter alla tillbyggnader var tillräckligt stort köptes den närbelägna villan, villa Odenwall. Idag verkar inte skolan längre i Röda ladan, men nog i Odenwalls nedre våning. Övre våningen, som byggdes då villan togs i skolbruk, används idag av Grankulla konstskola.

Röda ladan, det vill

säga ungdomsgården

Redan från början tänkte man sig att skolan även skulle ha ett internat för att på detta sätt kunna locka svenskspråkiga elever från finska orter. På hösten 1910 kunde elevhemmet börja sin verksamhet, även det först i hyrda utrymmen. Men även elevhemmet kunde snart flytta till ett eget hus, senare byggdes ett till. Elevhemmen, Granhult och Berga, fick namn efter sina första föreståndare, Leni Hult och William. A. Bergendahl.De stod på den tomt där Granhultsskolan nu står. Elevhemsverksamheten pågick till 1960-talet.

 Elevhemmet Granhult

 Elevhemmet Berga

Grankulla samskola kom att i mångt och mycket att präglas av skolans mångårige rektor, Magnus Hagelstam. Han anställdes som rektor 1910 och verkade som rektor till 1947 och efter det ännu som timlärare. Som rektor fick Magnus Hagelstam de mest vitt skilda uppgifter bl.a. fick han, utbildad modersmåls- och historielärare, undervisa gossarna i gymnastik. Då skolan genast blivit för trång och ingen gymnastiksal fanns att tillgå, satte han de raska gossarna att under gymnastiklektionerna röja upp bland allt byggbråtet på skolgården! Hagelstam hade flere nya pedagogiska idéer, bl.a.. ivrade han för friluftsliv. En vacker vinterdag kunde hela skolan fara på skidutfärd, ibland skidade man till Ingå och tog sedan tåget tillbaka.

Skolans elever skidar där Åbo motorväg går idag

Grankulla samskola hade snabbt vuxit och på 10 år ökat elevantalet från 11 till närmare 300. Redan några år efter starten utdimitterades de första studenterna, de flesta pojkar. Hagelstam ville då införa en fortsättningsskola även för flickor, en mera praktiskt betonad linje för de flickor som inte eftersträvade studentexamen. Linjen skulle ha två klasser och vara förenad med ett internat och vara ”karakteriserad av en fruktbringande samverkan mellan praktiskt och andligt arbete, mellan hemliv och skola”. Linjen började sin verksamhet 1913 och döptes snabbt av eleverna till Klostret. För Kloster-linjen inhandlade Skolföreningen villa Gahmberga på Kavallvägen. Byggnaden tillhör idag Grankulla stad, kallas Klostret och inrymmer stadens tjänstebostäder. Det kan nämnas att första gången lejonfanan drogs upp i topp i Grankulla, som symbol för det fria Finland var på Klostrets tak! Klosterverksamheten upphörde på 1940-talet.

 Elever i början av seklet.

Rektor Hagelstam, kallad Bocken, höll hårt på diciplinen, med metoder som i dagens skola skulle vara helt otänkbara. ”Inte sa han någo till mig, han sopade golvet med mig” konstaterade en elev då klasskamraterna undrade vad ”Bocken” sagt då eleven varit inkallad till rektors kansli för att reda upp någon oklarhet. En annan elev blev relegerad eftersom man sett honom röka, på tåget till Helsingfors.

 Magnus Hagelstam

På 1930-talet ombildades Skolföreningen till Stiftelsen Grankulla samskola. Den hade som uppgift att inte bara driva skolan och hålla skolfastigheterna i skick utan också att locka duktiga lärare till Grankulla, detta lyckades eftersom stiftelsen samlade in medel för att kunna utbetala en bättre lön än de flesta andra skolor. Genom tiderna har mången lärare trivts länge i skolan. Efter att grundskolan infördes 1977 var detta naturligtvis inte längre möjligt men mången lärare trivs dock ännu.

Gymnasiet Grankulla samskola

Nedanstående korta "historik" är avsedd som en komplettering till den om Grankulla samskola skrivna historiken av Katarina af Hällström.

I och med grundskolans införande i Grankulla 1977 överlät Stiftelsen Grankulla samskola sin skola, Grankulla samskola, med tillgångar och skulder till Grankulla stad. I stället för två skolor skapades nu tre administrativt skilda skolenheter, lågstadiet Granhultsskolan, Hagelstamska högstadiet och Gymnasiet Grankulla samskola. Lågstadiet leddes av rektor Per-Olof Lundberg, högstadiet av rektor Lisa Rehn och gymnasiet av rektor Krister Krokfors. Stiftelsen Grankulla samskolas roll inskränktes till att förvalta stiftelsens fonder och de senare anskaffade lärarbostäderna.

Högstadiet och gymnasiet som var de egentliga fortsättningarna på Grankulla samskola, arbetade till en början intimt tillsammans för att på bästa sätt föra samskolans traditioner vidare. Detta föranledde länsskolinspektorn Anita Blomqvist att i sin inspektionsberättelse 1977 konstatera att "gymnasiet ännu saknar en egen identitet genom sin starka koppling till högstadiet...". Det skulle snart visa sig att inspektorn hade rätt och att bägge skolorna skulle vinna på att i vissa avseenden bana nya och egna vägar. Sålunda koncentrerades en del av verksamheten till separata utrymmen i det vidsträckta skolkomplexet. Gymnasiets verksamhet koncentrerades i huvudsak till E-delen (sydvästra delen). Gemensamma utrymmen utgjordes av bl a gymnastiksalen, teckningssalen, auditoriet, biblioteket och senare Nya Paviljongen m.fl. År 1983 fick högstadiet ett eget lärarrum, centralt beläget i högstadiedelen. Gemensamma traditioner som byggde på traditionerna i samskolan skulle självklart fortsätta. Detta gäller t.ex. Lucia, första advent, självständighetsdagen, svenska dagen elevkårsdagen m.fl.

Nya paviljongen

Då de separata skolorna verkat i sammanlagt 30 år var det dags att fira den gemensamma föregångaren, Grankulla samskolas och dess efterföljares etthundraårsjubileum hösten 2007. Att skolorna betytt mycket för deras elever, omvittnade det talrika deltagandet i huvudfesten som firades i Helsingfors. Över 600 personer deltog i den gemensamma jubileumsmiddagen som präglades av en varm stämning och glada återseenden.

Lämpligt till etthundraårsjubileet utgav Stiftelsen Grankulla samskola två publikationer som belyser verksamheten under de gångna åren. "I Hagelstams fotspår" ger en överblick av skolans verksamhet under hundra år. Författarna Marianne Lindberg, Lisa Rehn, Eeva Haeggström och Siv Lindholm ville framhålla att de inte eftersträvat att skriva en traditionell historik utan att syftet varit att "... minnas och ge vidare någonting av "kommer ni ihåg och minns ni" med dessa glimtar."

Gymnasiets och högstadiets lärarkårer under 100-årsjubileet i tidsenlig klädsel

Den andra publikationen "Västra skolstigen 3", skriven av rektor emeritus Krister Krokfors är en historik i mera traditionell stil omfattande åren 1977-2007, eller Gymnasiet Grankulla samskola under de gångna trettio åren av dess verksamhet. Av de statistiska uppgifterna i rektor Krokfors historik kan man bl.a. utläsa att knappt 50 % (49,7) av eleverna under de första trettio åren varit mantalsskrivna i Grankulla medan drygt 46% (46,4) utgjorts av elever från Esbo. Procenttalen korrelerar väl såväl med siffrorna för privatskoltiden som för åren närmast efter jubileumsåret 2007. Skolsamarbetet mellan Grankulla och Esbo har ända sedan privatskoltiden förlöpt friktionsfritt och varit till stor nytta för båda parterna.

Grankulla samskolas och Gymnasiet Grankulla samskolas betydelse som bildningshärd och skapare av grund för vidare studier, dokumenteras bl a av att över 5500 ungdomar fram till innevarande år (2010) avlagt sin studentexamen på svenska i Grankulla. Under de dryga 30 åren som Gymnasiet Grankulla samskola verkat som självständigt gymnasium har skolan letts av tre rektorer: Krister Krokfors 1977-2001, Lars Kajander 2001-2009 och Niklas Wahlström 2009.

Rektorerna i kronologisk ordning från vänster till höger.

Den intresserade läsaren som vill fördjupa sig i Gymnasiet Grankulla samskolas och Hagelstamska skolans historia hänvisas till ovannämnda publikationer som utgavs till 100-årsjubileet 2007.